koyanisquatsi
don’t you wanna leave
don’t you wanna leave
don’t you wanna leave this world
and hitchhike to mars –
hon lämnade mig i tystnad
I tystnad att söka
söka överrösta / mina tårar:
jag är ingens och hennes men aldrig
aldrig någonsin min egen
fast hon glömt mig och inte längre
( inte längre känner mig )
äger hon / mina rörelser
mina smekningar och misslyckanden:
min hemlighetsfulla paradox
som avslöjat sin egen gåta –
(min slumrande längtan efter liv )
och jag undrar hur fan dom kan förvänta sig
hur fan dom kan tro / att jag ska lyckas
hålla ihop under skinnet:
jag undrar hur fan dom kan förvänta sig
att jag ska kunna fungera
när allt hon lämnat efter sig är klor
falluckor celler numrerade fågelburar
ett själlöst spöke med mitt namn inbränt i pannan
en vass emotion / en klinisk definition
(vem jag är och vad jag är och varför)
alla tror mig eftersom jag ljuger –
för allt som förändras är vackert:
allt som är vackert förändras
mitt rum som tusen blixtrande
flerkorsningsvägar
summerat i medicinerbara
b o k s t a v s k o m b i n a t i o n e r –
en toxikomanisk solturbin / hopkurad i mörkret
(inväntar domedagen)
jag undrar hur jag lärt mig
s l u t a / a n d a s
(och varför – )
varför jag inte dör
varför jag imploderar
i tystnad / som en stjärna:
här är oktober nästan jämt och jag
jag hittade på alltdetdär
alltdetdär ni aldrig vågade säga;
hahahaeradummajävlar
jag hittade ju på er allihop –
något rinner längs kinderna (någon?) –
(kanske glas kanske tidsfrister kanske)
kanske mina förlorade
a n d e t a g :
sanningen; inga speglar känner till mitt namn
lögnen; jag har aldrig brytt mig om att titta efter:
det enda jag kan är att gömma mig
i tårar och jag hatar det
så är det nu jag äntligen lär mig
sluta / andas –
är det äntligen (nu?) jag lär mig sluta
(ögonen) – andas – ?
istället för att låta / naglar gräva
i mitt hjärta
d j u p a r e
i jakt på det som gör mest ont –
(lämna tunna flisor av svart lack)
som skaver när jag andas
är det nu jag ger upp och får dig att inse
äntligen får dig att fatta:
jag har funnits
i ditt liv / så länge nu
men aldrig någonsin
aldrig någonsin i samma verklighet –
tystnaden talar utan att någonsin tala
(säger den då ingenting?)
vi talar ordlöst och jag
jag lyssnar inte längre jag lyssnar verkligen inte
(har jag förresten aldrig gjort)
är skrik ingenting?
- h ä n d e r
ingenting medan tiden rinner ut?
LALALANEJJAGHÖRINGETNEJJAGHÖR
INGETNEJJAGHÖRVERKLIGENINTE
VERKLIGENINTEETTSKITAVVADNISÄGER –
jag undrar hur jag lärt mig
s l u t a - ( a n d a s )
tiden har aldrig varit min vän med såren:
sekunderna blivit övermän med åren
exponerad för världen, en stark kvinna
med stark ångest
full av salongsberusade demoner som våldtar
hennes hjärna och penetrerar mitt själsliv
en stark kvinna med stark ångest
strålkastare – hon som gör saker med flit
o m e d v e t e t –
