smrt (vunerable vulture)
I.
det är aska i månkalendern
(anubis i sockerskålen)
life is sweet
och orden smakar skit –
en kopp kaffe
varje morgon svart som natten
(utan ord och bindande löften)
en het längtan att svälja ner:
vita blåa runda avlånga
verklighetsflykter i pillerform
(jag väntar aldrig på att det ska kallna)
rykande hett mot trasiga läppar - ivern:
för ingenting värmer så som ångesten –
i n g e n t i n g
II.
en stad som vakar vaknar vacklar
fumligt börjar röra sig
utsträckt under sprucket molntäcke:
(andetag under en gammal tidningssida)
en oduschad stinkande kropp
av ljud ljus minnen och känslor av en framtid
vi kan skicka överljudsplan
och raketer ut i rymden
klämma in miljarder data på ett microchip
och miljarder själar i industrin –
vi kan bygga skyskrapor i guld
och vi kan låta folk dö på gatorna
III.
(människor lösgör sig)
underjordsförlossning, känslor och förkrossning
tågets lågmälda surrande
morgonresenärer; flyktiga flyktingar flytningar
på flykt undan tröttheten
strida strömmar ur osande betongsköte
homosapiens / dispensessens –
köar svettas och förbränns
och medan dagen gryr i solljuskrematorium
viker vi tidningen och gör oss redo
att suddas ut och kontextualiseras:
another day in paradise
och alla jävlar luktar bajs
(en klunk, två klunkar)
sväljer ner det beska –
IV.
sputnikättlingar, dödens kättingar
konstgjorda satelliter
(satansjävla parasiter)
på omloppsbana i ofungerande
kontaminerade prostituerade monsterdominerade
n e r v s y s t e m / d r o g p r o b l e m
med namn som livsbejakande
d ö d s g l o s o r –
ängel – eller vem du nu är
den du var och den du aldrig blev
vi är fångar, instängda
i något okontrollerbart
(något värre än livet)
något som aldrig aldrig någonsin
kommer
att bli vackert –
V.
aurora kysser skyskraporna
dundrar in i glasväggarna
hög på smuggelknark hon fört genom österns portar
med en trimmad pansarvagn –
(död som levande)
p r i s m a :
andas gäspande imma
skriver sitt namn i skrikande plåt
(HÖRRÖVAFANGÖRDUJÄVLAPUCKO – )
läcker otrohetsaffärer till expressen
bär en vagnslast med ångest
säger aldrig förlåt
VI.
det handlar om ett ögonblick –
böjer huvudet bakåt och reflekterar ljuset:
en stillsam diskokula på ett sömnigt café
ett luftskepp med punktering och en nagel i ögat
med tömd pappmugg och tömda krafter
trasiga byxor i en trappa på skuggsidan
bakom stationen; en som stannar
en som stannar och blir kvar
betraktar andra som skyndar vidare
en som dröjer men ändå åldras fortare
än alla dom andra tillsammans –
det handlar om ett ögonblick
ett ögonblick, bara
ett ögonblick och kanske
kanske två hjärtan
(kan röra vid varandra, två ensamma)
satelliter metallklumpar rymdskrot:
på långt håll är vi vackra
som fallande
s t j ä r n or –
som tågräls i morgonljusets lågor
drömpyromaner med guld i mund
en dag en väg och ett liv
(desarmerade vapenbröder drömmar som blöder)
en dag en väg och ett liv
med löfte om ett slut –
VII.
vi är ljusår ifrån men på nära håll
(känner vi?)
brända läppar bränt kött
leende som kerberos – sockersött
synvillor i hörselgångarna och tinnitus i halsen:
(utan ben men vi rycks med i valsen)
mörka ringar under bottenlösa ögon
(ett hav som drunknat i sig självt –)
allergin i poesin
hastigt dränkt i koffein
tusen och en natt i sträck
morgondagens jävla skräck
hon reducerat till aska och fimpat
bland kroppar i ett askfat; minneslunden
av prototypursäkter; avgrunden
anonymt mitt i centrum
(på en stol i dödens väntrum)
där trafikljus blinkar men aldrig ögonen
där äcklet är tillbaka – vi är
tillbaka
(enstaka omaka)
l i k v a k a
i absolut ensamhet tills vi brinner upp
tills vi brinner upp och blir till ingenting
när dagen återigen
stiger upp ur djupen och maskinen börjar rulla
när allting tar sin början
(igen – )
