Snöstorm i nervsystemet (tankekonglomerat)
men förlåt då förlåt så jävla mycket då för att jag spyr ångest ångest ångest och inte vackra stjärnor regnbågsdrömmar och glitter men du borde faktiskt insett faktiskt fattat för länge sedan att jag aldrig aldrig någonsin kommer bli nån normal jävla tjej –
din blick / en pilspets
klöv vattenytan (likt kometer:)
hon laddade, jag sköt
rakavägen upp; en rymdfarkost
i venens dunkande
motorväg – fortare än tanken
än stjärnorna enhörningar och hatet
en fallstudie i fördärv
k a s t a r m i g
skrattande i sopnedkastet / ner från en bro –
hon var min medicin och jag var hennes
b o t e m e d e l
ett avskedsbrev till nästa livs
redan sönderbrända drömmar
(min barndoms älskade älskade nalle)
brun och silkeslen
med utstuckna ögon och intorkad fradga
i pälsen –
från barnstrupens appojkens ordlösa imploderande
( a p o k a l y p s )
(så länge alltförlänge)
- var hon min?
tomma pillerkarta över ändlös ångest – tankar som krävde
sömnlösa nätter galla tänt mörker stål och flyktvägar
(JAGVILLUTJAGVILLUTJAGVILLUT!)
ut i försvinnandet : ord i omloppsbana
( o r d – )
ord som lockar ord som shockar
rädslan i deras blickar
när jag vänder mig om
(ser min orädda skavsårssjäl)
instängd i frysdisken:
ett spökskepp av naglar
som förlängesedan passerat
v å r t b ä s t f ö r e d a t u m
men stanna kvar stanna upp –
(för allt i världen)
ändrar sig ändrar mig – föder oss på nytt
(ÄRDURÄDDNUDÅJÄVLAFITTA:)
i speglar blodiga badrumsgolv insmetade hala
av tonårsångest
festvåningar för demoner, reflektioner som ännu inte blivit
hennes / ansikte
går tillbaka till att vara
(glittrande dramatiskt grått och apatiskt)
- som onani med ett rivhjärn
( s o m a l d r i g f ö r u t )
mina läppar; sårmunnar
kalla liksom stjärnor döda liksom änglar
kvarglömda nyckelben / brinnande
barnröster; ett hav med slutna
( ö d l e ö g o n : )
svämmar över
någonstans där sprutan slant
ur hennes
drogrusiga hand hans
rostiga stämband
och ut ut ut
ut i ansiktets bortdomnade
( v i n t e r g a t a a v d u b b e l t r a m p )
älskling, du är mig främmande
jag känner dig inte längre
älskling, du är en fågel
(du är som en fågel)
en fet jävla duva som äter
mina dagar som frön och sjunger
lögnaktiga falsksånger med vindarna
visslande / genom
mina trasiga stjärnstoftslungor i respirator:
en lysande indikator
mitt binära ödelandskap av brinnande
skyskrapor i morsekod -
efter varje hjärtslag kände hon
glassplittret i vrångstrupen, galaxerna utanför
- ett rymdskepp kommer lastat!
med vätebomber kräkormar revben och död
hastigt uppsnortade när nålen slumrat in
lagt sig till vila i pulsen
under höstregnet i napalm
är hon likadan –
(en massproducerad kraftlös / lögn för månen)
min kropp: transparent
genom min transparens
- narkotisk psykotisk felstämd och fartblind
en ung kvinna med ambitioner
(och bråttom att explodera)
blind genom min blindhet; en frågande tystnad
i mitt ljudmuseum panikmausoleum
gräs och psykofarmaka:
ett ljudlöst eko
g e n l j u d e r / i m i t t b l o d
i takt med helvetets
sulfurskrik fiolångest och tonårstider
(alltid tonårsstrider)
- men det går över, är ju bara en fas
lögner leenden med emfas
men alltjämt flyter hon
en tusendel ovanför dragningskraften
som en spegel, mina speglar:
ALLAMINAÄLSKADEHATADEAVSKYVÄRDA –
SATANSJÄVLASPEGLAR
hon är min spegel, min spegel
min satansjävlaspegel som
förnekat mig (och / jag)
är ett evigt törstande rovdjur som dricker
vodka gift blåbärsshots och tändvätska
( fyrahundraliter regn)
din vanmakt med sugrör
er vanmakt i stuprör
vattendroppar över vietnam
stenade undervattensstäder
(pårökta som tårar)
och i krubban föddes
ännu en gris
med törnekrona
som lärde oss förstå
omöjligheten i hemligheter och att rabbla utantill
våra bortglömda bortgömda synder och kärleksbudskapet:
nödvändigheten av korståg
