glittrande dramatisk / grå och apatisk

I.
                                det regnar
            ( psykosomatisk / arsenik )
                    asteroider             och hon
                  fångar pärlorna
       somnanbult varaktig     (som ett sår, snigelslem / nifelheim)
         på tungan, trär ett halsband

                       av död av skratt av undergång
              gamla sårskorpor uppkrupna under nerbitna naglar
         speglar sig i ordet – ”varför ”
                   (flytandes på mage i hjärtats ekokammare)
                                hukad liksom tiden ;
                                    i sin övergivenhet 
                             i sitt vita
                           vita jävla rum –

      ett tunt spöke far genom nerverna
            ett vrålande ingrepp i psykets ytspänning (anspänning)
        ”fördröj friktionen, underhudsfiktionen”
             och med en suck imploderar det stora sjunkande
                         rummet i hjärtat –
                  motsatsväggar uppfyllda av ett brutet löfte,
                                  till priset av tusen förbannelser
                          summan av konsistensen;
                                k o n v a l e s c e n s e n
         dörren till världen som inte längre finns –
                     bänd upp valkäften, böj undan rum och tid
               tatuera in i pannan vad du vägrar kännas vid
                 




II.
               hennes andedräkt speglar sig
       i blanka pärlor (svettjuveler, klirrande klarsyn)
                           ”snaror, raring, snaror i tusenden
                            är det enda som någonsin klätt dig”
                  tjocka lager lögner, svart läppstift
                      fulare än så här blir hon inte
     pärlor för längtan (tomma spritflaskor, vintervärme, gravöl)
               pärlor för svin, för paranoian, för bedrägeriet
                             (så skål allihopa, skål för fördärvet!)

                             hon; harneskhora,
                briljant och hopplös
         en prostituerad bortförklaring; värdelös
                  träffar aldrig rätt, skjuter upp
               sig själv i sig själv i sig själv –
  hånglar upp virus och          muckar med generna
                      ”ångest är vår arvedel och hatet odlar man”
            den  ena foten i barndomen, den andra i graven
   (blir den någonsin tillräckligt djup för att          kväva min eld?)    

III.
         skurar av gnistrande droppar, snaran av sorg
     langarna sätter priset         för luften vi andas, men vi bygger själva vår borg –
                    s p r i t a n d e d r ä k t e n;     e g e n s i n n e t s
             narcissistiska  kannibalism, tanken som
                                 äter sig själv      
                       möbiusremsan, stjärnfallet
                hennes namn mest en felsägning, inbillad vana, förfallet
                        ” jaget är sin egen blinda fläck ”
     men någonstans i hjärnans hundra biljoner synapser –
                    ( massutrotningar, terrordåd, människoceller)
               våra rörelser, orkestrerade artefakter
                             m ä t f e l       /       s am h ä l l e n
                               sysselsatta med
 leksaker våldtäkter konsumtion aktiekurser inredning tortyr
                 metateatralt medvetande; våra själar avtecknar sig
           som öar, svagt töckniga, sömniga
                        blodrosor i vintergatsvita fjärilstumörer
                avståndet mellan oss och framtiden
                               den fundamentala frågan: varför!
                              stjärnor brinner

               och någonstans i vansinnets epicentrum; ett så kallat subjekt
                            vilse i kalhygget Orsak och Verkan 
                  jag; en hallucination om
                                en livsfarlig bräcklig
                        solstormskropp redo att (fly kämpa dö på fläcken)
                                      en påhittad inbillning
                     i form av en två tre tusen
                           pulserande efterkonstruktioner / blåaktig hud
                       efter alltför långvarigt umgänge med
                            k a t a s t r o f e n;               matematikens illvilja
                                        den exakta vanvården