Drönarna (drömmarna)
och mitt hjärta sväller / fyller rummet och jag går
p å m i n a t å r a r –
I.
en pulserande tumör /
b å r h u s h j ä l t i n n a
(det där kriget under huden som hon aldrig kan vinna)
med sand i såren, decennierna, åren
svältfödda ord, lilla kräkfjäril; slit ut dina ögon
(slut dina ögon )
mot narkosinitierad korsfästelse, inbördeskriget
(det glanslösa svarta läppstiftet; hatet, gediget)
jag, halvvägs
gränslöst översvämmad
av trafiksignaler / i ansiktet
uppvärmd av tio små solar
en i vardera av dina fingertoppar
som kärlek? som sand
från skyttegravarna
sa dom alla "du överlever inte länge"
ögonen urdruckna; strax innan gryningstrafiken
de tysta svarta brända liken
av alla hennes spretande
( s p i n d e l d r ö m m a r - )
rorschachtest i blod
vandrar i allas tystnad,
(blåmärken i forcerad andhämtning)
fram och tillbaka som en blödande varg
II.
hon går ut och in i vintern, trapphuset
(i en kropp som inte är hennes, kanske min)
bland alla porträtt av bedragen tystnad
dupliceras skriket, hennes ansikte – fastfruset
och jag - stjäl elektricitet injicerar moln vrålar vit ånga
rakt in i badrummet, omsorgsfullt
under min likvaka, klistrar tårar i kollage
på din lägenhetsdörr
III.
och medan ljuset exploderar -
håller hon mitt vrålande ansikte
som ett uppsprättat brev
under vattenkranen och önskar
önskar att det slutade existera
(i verkligheten drömmen, ursäkterna, blodströmmen)
önskar önskar önskar
ett hus en kropp en undergång;
i tvåtusen andra länder tvåtusen lägenheter
i helvetet i himlen överallt och ingenstans
kommer du alltid att vara du
