2014-01-14 (utan titel)
I.
s k y f f l a ö v e r
med nyfallen snö och hårda ord
ett liv av genomtänkt tomhet
ett jag sådär i förbifarten –
hennes ansikte i taket, det tysta vrålet; JAGVILLINTEVETA!
(andetagen, de förutfattade meningarna, villinteleva)
”vi kom från olika håll du och jag”
ekot, av någon
någon som sjunger, någon som
rör upp berättelserna;
” vi gick in i samma rum men kom ut ifrån varsitt”
t e c k n a r å r s r i n g a r
i hjärtats lågande hades, min styx av osårbara
k ö r s b ä r s b l o m – ”jag visste inte längre någonting”
bedrägligt stoft, anemiska drömmar,
förälskad i skenbilder, undervattensströmmar
”bytt är bytt, kommer aldrig mer igen”
(oceanbottenspridning, psykisk / smittspridning)
dom säger så mycket
dom säger så mycket dom säger så mycket dom säger
dom säger så mycket dom säger att jag
ömsar skinn, aldrig anpassar mig till verkligheten;
dom säger att jag –
likt ett bortglömt ord flyter / med ansiktet neråt
från en berättelse till en annan, från en bild till nästa
(dom säger så mycket för dom har aldrig förstått / varför
jag alltid måste vidare –)
jag som sömngångaraktigt vandrar
automatiserat, avdramatiserat
”om livet mäts i andetag / varför saknar jag då puls?”
i starkt luktande
antiseptiskt mörkerfotografi –
”bara för att något finns behöver det inte betyda”
f r a m k a l l n i n g s v ä t s k o r
(förblir alltid på något sätt osynlig)
”att det faktiskt är fallet, motsvarar ett sakförhållande”
förgänglighetens slakthusidyller
s p o t t l o s k s e l y s i u m
(”räkna inte med mig”)
emotionella kräkreflexer;
misshandeln nerkörd i halsen
som guds jävla huvud med ett äpple i munnen
han sa; du är en bastakt, du pulserar
i lågande panik och dunkande hjärtmuskler
likt ett skenande godståg, dödsögonblickets
skälvande obarmhärtiga skönhet
han sa; du är en fallstudie i fördärv; du som uppfann regnet
och vävde ord –
med frånvarons tortyr
i ärren efter drömmarna
med natten gråtande i benpiporna;
du vet, du skulle behöva en plats
en plats att inte fly ifrån
II.
s k y f f l a ö v e r
med nyfallen snö och hårda ord
den välbekanta stanken av den nemesis
som för alltid bosatt sig i spegeln ;
a n d e d r ä k t e n t i d s a s p e k t en v å l d t ä k t e n
(”jourhavande dödsfall, du är placerad i kö”)
ansiktet slamskiktet kikarsiktet
kanske du, kanske hon, kanske livet
(kanske skuggorna i platons grotta)
som ett tunt klistrigt slem utanpå huden sjunger för mig, jag hör inte vad –
men det är okej, du dra ner mig nu begrav mig nu
(snälla finaste du, bara glöm mig bara göm mig)
under himlens yta, six feet under the stars, täcket som doftar din hud
kylan som stinker din frånvaro
bort från himlagrundens begrundanden rymdernas allseende
drömögon, fantasmagorier, fördömande – σφαῖραι
”ansiktet nedåt, panta rei, hejmeddig”
(dom säger så mycket dom säger så mycket dom säger så mycket men dom
vet ju ingenting, fattar ingenting ändå)
och vackraste du, jag vet ju att det var för mycket begärt att be dig
fylla min kvot, min promille, min hud
perforera med sprit
det svaga behovet av att vara –
med ditt vara; dina konstgjorda
varma andetag –
framtiden i retrospekt / det finns inga försvar
utom alla fel som redan har begåtts;
ett liv och tusen andra
”30 kompressioner / 2 inblås”
d e f i b r i l l a t o r b l i c k a r –
den brännande luften mellan läppar, ögonblick som hastigt förgås
eldsvådan under kallsvettig hud
”partus mortuus blåljus stjärnljus”
en febrig novembermorgon under isen ;
en vacker sekund i evighet innan allting tar slut
III.
s k y f f l a ö v e r
med nyfallen snö och hårda ord
ett liv av genomtänkt tomhet
ett barfotabarn som aldrig vidrörde verkligheten
ett ord som aldrig lät andra ord märka henne
jag; spyflugan – oövervinnerlig;
(ett halvdant uttryck beskrivande ingentinget)
”ögon av aska skådar ej himlen mer”
kolsvart trassligt hår, luggen trotsigt för ögonen, beslöjad affektfobi
att besmittas / fixeras, definieras / dissikeras –
b e r ö r a s , i n u t i
någon sjunger, rör upp berättelserna, tecknar årsringar
ord som rökelse, tecknar mönster
(ackord, fotnoter )
och han sjunger, sjunger om hur tystnaden
kan vara det högsta ljud man någonsin hört –
om hur orden får svarta korpvingar;
hur pusselbitar fungerar, drömmar briserar
hur cementen gjuts, hur stålet smids
att ge oss alla när vi föds
en värdig grav
