inhalation / annihilation
vingarna sover på ryggen
som förpackade fallskärmar
världen spelas upp igen, inuti skallbenet,
fast uppochnervänd
efter att ha passerat
(lögnaktiga ögon)
minnenas värde ökar
ju längre
nedbrytningens irreversibilitet
huvudet är fullt
med trasiga spegelskärvsfjärilar
som neurotiskt
k l i p p e r
med vingarna
i mina ögon
(fjärilen är oberäknelig)
amfetamingenialt;
som en hängmatta
gömd i molnen
att svindlande härbärgera
drömmarna vi stal
bruno säger: om du vill leva
måste du hämnas på livet
blåsa dödsstraffen som såpbubblor
över deras huvuden
kampsång (var är vargen)
dom jagar henne
som vargen
över tundran;
den sociala utstötningens geografi -
världen reducerad till kalhygge
men dom kommer aldrig ens i närheten
nej dom kommer aldrig ens i närheten
aldrig ens i närheten
det skulle dom aldrig våga
hon är den konstruerade hotbilden, anarkistprotuberansen
hon är vreden och upproret
mot den tillämpat lugna ytan;
den förvrängda stereotypen
med ett ansikte som opererats
för att likna andras bild av henne
för att hon ska vara
alla andras men aldrig sin egen
(allmängods men aldrig sin egen)
omänniskans solförmörkelse
men dom kommer aldrig ens i närheten
nej dom kommer aldrig ens i närheten
aldrig ens i närheten
dom vill (om)pröva det som återstår
av mig / mot
p a r a s i t p a r a d i g m e t s
redlösa kacklande
(i övrigt obegåvade)
människor som lyckats göra karriärer
av att systematiskt och medvetet
misstolka allt i tillvaron
inklusive varandra
(men dom kommer aldrig ens i närheten)
med sin blotta existens
som ett förtäckt hot
väser hon mellan tänderna:
allt eller inget
reformera / deformera
samhällets passiva förruttnelse
(men kom aldrig i närheten,
aldrig ens i närheten)
framework/ shamework
fastnar med tungan
i dina kugghjul, samhällsmaskineriet,
” v e r k l i g h e t e n ”
sliter åt sig mina ord, lämnar
ett sår av tystnad
djupt ner i halsen
det outtalade förtrycket - tigande som muren
jag är en sång från dårhuset
med mörkret levrat som blod i mina ådror
revbenen som en billig bur
åt nattens rovfåglar
en vedervärdig repertoar
(stackars ord, dom är ju oskyldiga)
döende vokabler, utsmetade på motorvägen
och över min svarta ryggtavla krälar
deras förskrämda ögon
i vit krita –
berättar historier och
kallar dom journaler
”runt omkring mig
vrider en hel värld
av cement
sina händer"
utsikt från schavotten
likt ett sista skälvande andetag,
(liksom inåt)
över jorden där svårmodet växer
den industrialiserade sönderexploaterade
s t i l i s e r a d e
soptippen
för våra drömmar
svävar en ynklig broilerfenix
utan fjädrar
likt ett hemlöst moln
på väg till slakt
diandes sjukdomen
vek och tärd
ur tidens infertila livmoder
vi som skapat projektionen
av civilisationen
ska nu också duka under för den
( k a d a v e r d i s c i p l i n )
gråskalsögon (apparater i standby-läge)
och regnet faller
i rorschachneurotiska
u t s l a g
mot fönstret
likt hennes
hjärtslag, osynkroniserade
(humanomalier)
drömmen om nuet är
snabbt övergående, närvarande
enbart genom någon
slags substitution
den bräckliga varaktigheten -
ingenting kan avbryta den och allting
kan krossa den
med drömmarna
som ett patronbälte
runt halsen
är himlen bara
ett skott bort
(sikta mot molnen)
