molnarter / vanarter / avarter

                                  



                           så när ingenting egentligen kan sägas
                      förlöser hon / akut
                orden med kejsarsnitt, en tunn
                         hinna över hudens tysta språk  -
               s å r s k o r p s l e e n d e
                         bara ett gapskratt bort
                      bara en diagnos
             
                 förrymda tankar, vindpinade
                       havsmoln
                                med

             betydligt
           djupare
    implikationer


                     flyter i ljudvågor / farhågor
              genom natten in i natten ett med natten
                         lämnar (rämnar)
                   jordelivet / blir till  jord
              för en stund, utan ord och utan
                                        namn
                       aldrig med fastspända
                     anletsdrag andetag
                                          s ä k e r h e t s b ä l t e n -

      stjärnor, glömska, hur tiden och träden
                bär sin dimma
                                                             sisyfosiskt
                                                  i tystnad
                                           genom

               natt-
                 sta-
              dens

                                                  febersvettiga
                                                                gator

    storslaget, svekfullt
 under ett enda öga
               ett enda skrik
      från botten av havet / papperskorgen;
                 (alla kasserade)

     b e r ä t t e l s e r :   r ö d a    f o t s p å r
röda fotspår av fötter som ingenting vet om världen
           (röda fotspår tvärsöver)
                    min söndertrampade ryggrad
  sticker ut
     som i triumf
             ur min tysta
hals, dödscellen
   tapetserad med
                       ett landskap
            av stumma skrik
                                                                                      som tystar
                                                                    alla världens ljud


"ömka mig inte, jag lever    och slits sönder"

               nattens sjukdom: vakna ögons glans
             en febrig turnertavla: världen
                                    betraktar min död ur en annan
                                                    synvinkel

                           svart hår utspillt i natten
        som ett mörkrets vattenfall

               tankar flyter i tystnad
                                   ur de sprickor som blivit hungriga sårmunnar
                                                ur den ångest som slukar allt i sin väg

                             jag är
                       hennes


                nersjunkna hopsjunkna kropp
    som tatuerad i miljoner

                 spyr tysta tårar
                             över gravjorden
             åt viskande frön att gro

                                                               en skog av suckar
                                                      inuti revbensburen







             "i natt begraver vi
      alla våra ansikten"
              förlorar oss i våra lögner förlorar
                       FÖRLORAR

                                                                                           oss själva
                                                                                 i etapper








RSS 2.0