ουδέν μένει (genomresa)
vi har röster och ett språk
därför ljuger vi –
vågor av medvetande
(ett rakt streck på hennes EKG, önskningar)
slår in och försvinner – lämnar
något skrivet / förflyktigas
nya vågor rullar in; utplånar
skriften – mina semijag;
förvirrade fragment av blind ensamhet
lämnade att dö
under obarmhärtig sol;
brännande blickar
s a m t i d i g t
samtidigt någon, samtidigt någon
(eller ingen alls, förhoppningar)
försöker komma ur skalet
(tomrummet inuti mig?)
slemmigt, ansiktslöst –
ögon riktas / genom mig
född ur sömnlöshet formlöshet
dödlighet ? –
n å g o n
människorna vänder sina
ansikten, bort ifrån (mig)
eller väljer
väljer att se rakt igenom
jag och hon, hon och jag
(hon är som jag men jag är inte)
som henne? – början
på slutet eller slutet
på början;
en venerisk fladdrande
(fjärilssjäl / akilleshäl)
längs skapelsens kanter
j a g f r y s e r i h j ä l –
bortom världens gränser
(finns och finns inte)
l ö g n e r n a ;
tomhet och innehåll
(prydligt överlappande)
v a r a n d r a ;
jag och hon, framtid och förflutet
eller kanske tvärtom
”jag antar att det är svårt för oss”
svårt för oss att erkänna
(att vi trots allt styr våra liv –)
jag vet det finns ett sätt att låta
som vanligt; inte visa
inte visa hur det känns
(försöker hitta dit)
(mitt liv eller hennes)
tog slut / för flera år sedan
nu kvarstår bara oändligt
långa minnen på rad
tyst marcherande i vitmålade korridorer
vägar som inte leder någonstans; hennes ådror
(svarta som min skugga )
är dold sorg som flyter
genom mig liksom
vitt kronbladsregn under körsbärsträdet –
förgängligt hopp
om livet, photoshoppat och väl omhändertaget
något som spirar gror och blommar och –
s ö n d e r f a l l e r
som en del av ljuset (tryggheten?)
från masugnen
eller malens längtan efter värme
iskristallhud glassplitter blodspår
ekon efter ett liv som aldrig andats
tillräckligt högt
för att nå stjärnorna –
(i en tidsbunden värld)
kan ingenting någonsin bli
som det har varit?
hur nu det var / att vara –
internerad i skammens palats
(i hörnen / dolda)
s o l d a t e r
vågor av medvetande
(ett rakt streck på hennes EKG, önskningar)
slår in och försvinner – lämnar
något skrivet / förflyktigas
nya vågor rullar in; utplånar
skriften – mina semijag;
förvirrade fragment av blind ensamhet
lämnade att dö
i ändlöst mörker
v a k n a r
(utan dig istället)
med ett skrik;
ett såntdär illvrål som liksom ekar
i hela kroppen men
fastnar i halsen –
ögon som sotflagor
(människorester; stjärndjur i sidensvart)
ge mig tid! (bara lite mer)
t i d -
när din röst ekar i min fängelsehåla
vaknar mörkret till liv och förvandlas
till en livmoder
full av möjligheter
