Cirrostratus Undulatus (sprucken prisma)
- men livet går ju vidare,
om man inte kollar i självmordsstatistiken
ett slitet leende
(mitt / jag –)
under fotsulorna / tunnare för varje steg
ett överlevande
m i s s f a l l :
(på andra sidan solförmörkelsen)
fast bakom ett andetag;
ljusskygg ljusskytt –
aldrig ämnad för den här världen
fågelsnö / med hår som spindelnät
ett leende trasigt ansikte
(nervöst hackande skratt)
som sprucket glas i motljus
reflekterar hon inte
mer aldrig mer –
tänker känner andas
inte mer
(snälla; inte mer –)
min vikt min längd min
yta insida area och ickeexistens
a n d e t a g :
mätt i traumaenheter –
tar spjärn
mot alfabetet och
stångar huvudet i väggen
(hårt hårdare hårdast)
tills jag vet att det blöder och rösterna somnat
vaggade till sömns av taktfast dunkande
r y t m e r –
så när solen går upp och dom vaknar
då skräcken och önskan smakar likadant
upprepar hon ekot skruvar upp tempot
tankar som luftskepp eller dimmaneter;
i ett klirrande stålvitt
f j ä d e r v a t t e n
blandar jag blod med aurora
som människa / hade hon
ett visst mått
(vikt längd yta utan insida)
area och ickeexistens; ett visst mått
ammunition i kroppen
12,7x99 – hon
tog slut när mänskligheten
inte längre räckte till –
inte längre gick att spränga
i mindre smulor; fler fraktioner
v a s s a r e k a n t e r
av svikna löften utstuckna ögon ord utan mening
(snöflingor i storm tankar i inbördeskrig)
när larverna blev för många gick hon in
i sin kokong för att aldrig återvända
medan bomberna fortsatte brisera
(– utanför)
vann snön bitvis mark
där solens strålar sedan länge
slutat värma
sådan lättnad att inte behöva
njuta av solskenet, att gömmas bakom moln
sådan lättnad att regna
genom alla drömmar, all förtvivlan
sådan lättnad –
(att äntligen äntligen)
äntligen till slut
att äntligen slutligen
få kapitulera –
