glittrande dramatisk / grå och apatisk

I.
        du betraktade mig stilla och sa: du vet,
                du har många problem lilla fjäril men
  ett grundläggande – din själ saknar fast bostad
                           jag mumlar nåt om att
              jag vill slippa fast förtvivlan
                (en dörr man glömmer nycklarna till)
”att låsa alla ute, det är ju det jag vill”
      du tystnar, låter mig somna om
fast du vet                  att jag bara låtsas, bara blundar
                            (förpuppad i drakmönstrat bolster)
                drar ut på det för att slippa
       låtsas – slippa – låtsas           (liksom svara, ta ansvar och förklara)

     dagen gryr och han     gnuggar natten och drömmarna ur ögonen –
  (utforskar våldet                 med fingertoppars virvlar)
                   d u n i g         h  u d   ;     b r ä n n m ä r k t
                     av orden, dom
             som aldrig blev sagda, dom
     (dom som ristades in, nedsolkade namn på vad hon blivit)
                            hon, en somnanbul nattuggla,
             med ögon som döda blommor
                  eller brunnar           att dränka drömmar i –
                           fortfarande dold i djupet

                                 (ihoptejpade Nick Cave-texter;)
                  ”next to me lies the print of your body plan
               like the map of a forbidden land”


sedan –  dekonstruerar dagsljuset (omdefinierar moralen)
          kaffe med kanelstång; hur dom alltid överdriver
                         s    k    a    n    d    a    l    e    n
                    och visst, jag ljuger hela tiden;
                                 mest för att slippa se
                mig själv              reflektera acceptera stagnera
                                           slippa känna mig
         som ett geggigt ekorrkadaver
      (rädslan med för många orsaker, allt det där som skaver)
           
               för älskling du vet väl; kyssar betyder krig  -
                                     (ta i mig bara)
                                T A           I           M I G
 









II.
                             och med rynkad panna skriver samhället ut
         appendix till mina våldsamma sagor
                      medan du håller fast mina händer, hindrar
       (naglar från att klösa, knogar från att spricka)
                  
              likt ett spöklikt blått kroppsminne       under
                               vänstra ögat – lite makeup och det hände aldrig
                            (sambandet mellan oss; )
                    vi som bor i rännstenen
                                 kristalliserat ljus i pillerform
            "VEM HAR BESTÄMT VAD VI STRÄVAR EFTER?"                
                                    det som håller oss i schack –

                                 (det har byggt bo tror jag, djupt inuti)
                                        e  f  t e r   t a   n k e n 


            hon leker som ett barn, jagar tomheten
        över motorvägen, den kollektiva livslögnens
                     h ö g l j u d d a       a u t o b a h n ;
                         kulturkitchig   /  kamphundsbitchig
                        ständigt med ett sorts
                            hånflin i handlederna, undervattensfjärilar
            i bröstkorgen ;             simmar runt i min vulgära sida
    ( mentalt rubbade klaustrofobistim, havandes med inteliv)
            och ändå säger du att jag finns, är bara
                     ” något otydlig i kanterna”
                                (jag förstår mig inte på hur du tänker)