Andhämtning (ögonblick)
”ty det handlar om vanliga ting
från att se det hindras vi på många sätt
genom att våra uttrycksformer
skickar oss på jakt
efter chimärer”
- Ludwig Wittgenstein
knappast för sista gången – känner
(min mors födslovåndor)
livets grymhet?
de bulor förståndet fått
då det stött emot –
(språkets gränser, världens)
s k r a t t s p e g l a r ;
tjugo års olycka
”du allvarligt, det här är liksom inget
jävla köttsår det är en fucking krater”
flertalet av hudens fördjupningar
har jag
åsamkat mig själv –
v e r k l i g h e t s f l y k t e r n a
(våldets topografi, syntaktiska manövrar)
tankar, i en annan skala, utanför tanken
inte besegrad, bara förstummad –
rör kroppen, stelt, hopplöst fördummad
oklart när dagtid infaller
sover mig igenom livet
på konstgjorda pillermoln, receptbelagda
drömmar mot medvetandet
(kom hit och lek med mig)
kluven tunga, klandervärt tungomål
en cigarett, ett minne
verbal heimlichmanöver under revbenen
(vem är jag – ett tillstånd av mental februari?)
ställer alla dumma frågor släpper alla bomber;
ett sorts icke-vara / i blint raseri
potentialen på varje plats;
i staden och i fabrikerna
på baren och i rännstenen
oräkneliga motorvägar, blodådror
pulserande höjdpunkter mot
utkanterna av tillvaron (samvaron)
vår ihopslingrade organism –
drar in nytt andas ut gammalt
pumpar samma gamla låt i femton olika remixer
dricker oss törstigt igenom
verklighetens alla segment
(vattenpölar, svettpärlor på överläppen)
silhuetter mot en annalkande gryning
taktfasta rörelser under klibbig hud klibbigt täcke
andas in varandra – stryptagen
(låtsas inte om dom)
jag har ljugit så länge jag kan minnas och jag
f o r t s ä t t e r
bearbeta barndomen –
”inverterad primalterapi”
(rikta vrålen inåt)
färdas långsamt, insvept
i ditt tvinnade hår
slingrar mig i hettan
söker din hud
(fortfarande blind)
klockan passerar midnatt
(hennes första rörelse)
ut ur mörkret –
höjdpunkten är passerad
nu;
l i v s u p p e h å l l a n d e –
