Beröring
nu fast egentligen
nu
--------------- (NU)
(ett hack i tiden, en stapplande minneslucka)
glömskan chocktillståndet lapsusen, plötsligt
plötsligt synlig plötsligt
inte längre, inte lägre
LÅGMÄLT SURRANDE BEDÖVANDE TINNITUS -
samma sceneri: återigen
(natt och hon)
rinner, som kvästa svaveltårar över
s k o g e n
som växt
ur försummelse fördummelse förstummelse
över sjukhusgolvets trotsigt uppvända
blankpolerade finjusterade
r y g g t a v l a
(samma sceneri, alltid samma tavla)
uppblandad med bårhusmånljus och något
som luktar
kräk
fast kemiskt konstgjort
som andning
r e m i n i s c e n s r e s p i r a t o r / e x i s t e n s p r e d a t o r
stram eterisk (hysterisk)
hud lyser vit
vit vitare vitast
likt himlens alla glödande sår, bristningsgränsen
för länge sedan passerad
blekt insektshud, tyst, omärklig - lämnar inga spår
lämnar aldrig avtryck (avtryckaren)
men
märks alltid
av outtalade / ständigt malande
(osäkrad osäkerhet, den spända hanen)
förutsättningar, problemformuleringsprivilegier:
patologiseringen, paternaliseringen, voyeurerna i upphöjt
" t o l k n i n g s f ö r e t r ä d e "
verkligheten: att aldrig vara
upphovet, eller utgångspunkten
för sina egna koordinater:
trots att kroppen är tung tyngre tyngst
äger den aldrig rum, går den aldrig någonsin att
p l a c e r a
annat än under sig -
komprimerad, exploaterad
("fångenskapen kan varieras i oändlighet")
kameleontkroppen, tyst och kall
strypt i lakanens stumma barbari ---------
(NU) -------
------ -----------------
hans andetag
över spröd hud
(flagnande falnande ordbrand)
hans jävla ansikte, hans glänsande vidriga saliv ---------
hans fingrar händer läppar giriga flämtande käft som sväljer mina
prepubertala ljusrosa bröstvårtor:
spottar ut dem igen
upprepar
(idisslar)
grovt sexuellt utsatt för alltings ofullkomlighet
"du har aldrig varit barn och aldrig kommer du att hinna bli det heller
livet går för snabbt för dig, springer om dig "
hon sitter (tyst /räknar ner)
livet / min kropp, min hud, mina händer bär
märken av ögon
alldelesförmångaögon -
blickar som granskat
betraktat utvärderat penetrerat
under så lång tid nu
alldelesförlänge-
han var inte den första
han skulle inte bli den sista
av alla de som sällat sig
till underarmens tysta nedräkning
sisyfos har givit upp, nu ligger hen
som ett åldrigt barn
( i fosterställning )
naken, hopsjunken
med ett ansikte som får stenar att gråta
flickan, sluten i ett mörker
monstret, slutar i ett mörker
ord, ni är sjuka
men det är inte ert fel
o r d
